Grammar

och & luras

(Visste du att de olika &-tecknen alla är försök att skriva “et” (och på latin)?)

Idag stötte jag på två olika anslag som fick mig att stanna upp. Det händer rätt ofta med språk – jag blir fascinerad av något i språkbruket och missar det som faktiskt sägs eller står.

Först var det en bildekal: “Finns livet efter döden? Rör hojen och du vet”.

Jag hade nog sagt “Rör höjen så vet du” eller ännu hellre “Rör höjen så får du veta”. Men mtp att det råder platsbrist på dekaler så hade det nog blivit det första alternativet.
“Rör hojen och du vet” stör mig jättemycket. Jag har hört den här typen av meningsbyggnad förut och har inget problem att förstå. Men det känns fel. Anledningen lär nog vara att “och” används (vanligtvis) för att samordna två likvärdiga led. I både “Rör hojen och lyft upp den” samt “Rör hojen och bilen” så är det två huvudsatser respektive två huvudled som samordnas. “Så”, med flera andra ord, används för att samordna en huvudsats (“Rör bilen”) och en bisats (“Du vet”). Att använda “och” för att samordna en huvudsats och en bisats är ovanligt och, för mig, lite oväntat – därav den krypande känslan i skinnet… (Jag slår vad om att Svenska Akademiens Grammatik tar upp även bisats-huvudsatssamordningen som ett vanligt förekommande satsmönster, men är lite för efter-maten-trött för att kolla.)

 

Det andra jag stötte på var en tidningsrubrik på http://dn.se – “Lurades att de var barnbarn – straffas”. Det finns två läsningar av detta som står helt i motsats mot varandra. Den ena är att “någon lurade dem att att de var barnbarn – (men) nu straffas de”, den andra är “de lurade någon att de var barnbarn – nu straffas de”. Det är förstås den sista som är fallet, men det krävdes en del tankekraft (säkert två tre sekunders osäkerhet) innan jag slog fast det. Man kan ju tänka sig att någon lurade personerna att de var barnbarn till X, varpå de krävde arv efter X. Men nu har det blivit klart att de inte är barnbarn till X, och straffas därför av en domstol, trots att de blev lurade in i situaionen… Kanske… Det är hursomhelst kul med meningar som kan tolkas i diametralt motsatt riktning!