Grammar

och & luras

(Visste du att de olika &-tecknen alla är försök att skriva “et” (och på latin)?)

Idag stötte jag på två olika anslag som fick mig att stanna upp. Det händer rätt ofta med språk – jag blir fascinerad av något i språkbruket och missar det som faktiskt sägs eller står.

Först var det en bildekal: “Finns livet efter döden? Rör hojen och du vet”.

Jag hade nog sagt “Rör höjen så vet du” eller ännu hellre “Rör höjen så får du veta”. Men mtp att det råder platsbrist på dekaler så hade det nog blivit det första alternativet.
“Rör hojen och du vet” stör mig jättemycket. Jag har hört den här typen av meningsbyggnad förut och har inget problem att förstå. Men det känns fel. Anledningen lär nog vara att “och” används (vanligtvis) för att samordna två likvärdiga led. I både “Rör hojen och lyft upp den” samt “Rör hojen och bilen” så är det två huvudsatser respektive två huvudled som samordnas. “Så”, med flera andra ord, används för att samordna en huvudsats (“Rör bilen”) och en bisats (“Du vet”). Att använda “och” för att samordna en huvudsats och en bisats är ovanligt och, för mig, lite oväntat – därav den krypande känslan i skinnet… (Jag slår vad om att Svenska Akademiens Grammatik tar upp även bisats-huvudsatssamordningen som ett vanligt förekommande satsmönster, men är lite för efter-maten-trött för att kolla.)

 

Det andra jag stötte på var en tidningsrubrik på http://dn.se – “Lurades att de var barnbarn – straffas”. Det finns två läsningar av detta som står helt i motsats mot varandra. Den ena är att “någon lurade dem att att de var barnbarn – (men) nu straffas de”, den andra är “de lurade någon att de var barnbarn – nu straffas de”. Det är förstås den sista som är fallet, men det krävdes en del tankekraft (säkert två tre sekunders osäkerhet) innan jag slog fast det. Man kan ju tänka sig att någon lurade personerna att de var barnbarn till X, varpå de krävde arv efter X. Men nu har det blivit klart att de inte är barnbarn till X, och straffas därför av en domstol, trots att de blev lurade in i situaionen… Kanske… Det är hursomhelst kul med meningar som kan tolkas i diametralt motsatt riktning!

Grammar, Semantics

Word of the day: apokoinou

Awesome new linguistic term: apokoinou (from Greek: “in common”). It refers to the situation where a speaker changes her mind mid-sentence, and makes the last part of a sentence the first part of another. Like this:

“there were three crows sat on a tree”

“I can’t find my wallet is here”

Sounds weird? We do it all the time. Try saying the sentences above with some pauses in between segments, like:

“I can’t… find my… wallet is here!!

 

http://www.merriam-webster.com/dictionary/apo%20koinou

Grammar

“Congratulations is” or “congratulations are”?

I watched the reality show Masterchef, and Gordon Ramsey said “I believe congratulations IS in order”. He’s British.

If you google this, it seems that “Congratulations are in order” is the far most common way of saying this (i.e treating the noun as a plural, rather than a singular seems to be the standard.)

I think the “congratulations is in order” interpretations come from treating  the noun as a citation:

“I think a ‘CONGRATULATIONS’ is in order”.

In general, citations wreck all kinds of havock to the morphology and syntax of sentences!

African languages, Grammar, Tense Mode Aspect

Cool tenses in Bamileke!

So apparantly the language Bamileke-Dschang (a Bantu language spoken in Cameroon) has five relative time references. I ran across this while reading Evans (2009) and got so distracted I had to go find the original article (Hyman 1980):

There are five general distinctions:

proximate (+- a very short time)
same day (+- a few hours)
one day away (+- a day)
some days away (+-2 or more days)
long time away (+- a year or more)

So, it has five past tenses:

just did something
did something earlier today
did something yesterday
did something before yesterday, some days ago
did something a long time ago, e.g. a year or more ago

… and five future tenses

is about to do something
will do something (later today)
will do something (tomorrow)
will do something (after tomorrow, some days from now)
will do something (a long time, e.g. a year or more, from now)

But when these are combined in a sentence with two verbs, the first verb’s tense is relative to the second verb’s tense!

“These sentences have two readings. If the tense of the second clause is interpreted as referring to the present time of the discourse, (5) is read’he said [yesterday] that you will see the child [tomorrow]’ and (6) is read ‘he will say [tomorrow] that you saw the child [yesterday]’. In such a case the F3 and P3 tenses have absolute time reference. In a second reading, however, the tense of the second clause refers to the time represented by the tense of the first clause. In this case the reading of (5) is ~he said [yesterday] that you will see the child [today]’, and that of (6) is ‘he will say [tomorrow] that you saw the child [today]’. In this case, the F3 and P3 tenses have relative time reference.” (Hyman 1980)

 

Now, Germanic languages can do cool stuff with time too, but not nearly on the same scale. The most advanced we can get is something like “This coming december he will have been three months behind on his rent”.

 

————————-
Evans, Vyvyan. 2009. How words mean lexical concepts, cognitive models, and meaning construction. Oxford: Oxford University Press. http://site.ebrary.com/id/10409021.

Hyman, Larry M. 1980. Relative Time Reference in the Bamileke Tense System. Studies in African Linguistics, vol 11, no 2, August.