Phoenix Criminal Lawyer
Vem väntar dig i skogen?

(För gruppbeskrivning, se Dramatis Personae)

Flojt
Flöjt (Blåsbägsflickar-gesäll)
Spelare: Stellan Sjöberg
Inspirationsord: Minst erfaren, strävande, identitetssökande.
Citat: “Nay, faith, let me not play a woman; I have a beard coming!”

Du är den i amatörteatergruppen Kugghjulen som har minst erfarenhet – både som skådespelare och i arbetslivet. Du har varit tacksam för den ledning som du fått hittills – men du känner att du växer snabbare än andra inser. Du vill bli en fullvärdig mästare – och få en ordentlig, seriös roll i en av uppsättningarna. Det enda du vill är att få chansen att bevisa vad du kan, men inte ens det brukar du få.

Du är tämligen nyanländ i stadsstaten, och Kugghjulen blev din första sociala krets och vänner. Ditt arbete med att reparera blåsbälgar är krävande och viktigt (industrin växer ju för varje dag!) och tar mycket av din tid. Du har inga planer på att bli professionell skådespelare – däremot har du ett stort behov att ha en annan stor passion i ditt liv, förutom ditt jobb.

Mål: Att övertyga din mästare (Snugg) att du ska få göra mästarprovet – samt att äntligen få en riktigt bra och seriös roll – kanske till och med huvudrollen. Att bevisa vad du kan för dig själv och andra.

Off-kommentar: Den här rollen kan spelas av både kvinnor och män, äldre liksom yngre spelare. En äldre spelare kan ju ha en Flöjt som just bytt karriärsbana och därför är gesäll och nyanländ.

Qvitten
Qvitten (Ingenjör, amatörteaterns ledare)
Spelare: Emma Öhrström
Inspirationsord: Kreativitet, gott hjärta, strävan, drömmar
Citat: “Here is the scroll of every man’s name, which is thought fit, through all Athens, to play in our interlude before the duke and the duchess, on his wedding-day at night.”

Du är grundaren av amatörteatergruppen Kugghjulen och också dess regissör. Det är du som övertalat dina vänner att ställa upp, även om vissa av dem inte var så väldigt svåra att övertala. Du är boklärd, läsa har du ju lärt dig genom din ingenjörsutbildning men de mer klassiska verken och skådespelen har du lånat på biblioteket och läst till långt in på morgontimmarna, de har varit din tröst när livet gått emot dig. Du är gift, din frus/makes fasta smeknamn på dig är “Drömmaren” men eftersom du drar ditt strå till stacken och arbetar hårt förlåter hen dig din regelbundna tankspriddhet och klagar inte -alltför- mycket.

Mål: Nu har ni chansen att bli kända i staden, men det är mycket upp till dig att planen ska gå i lås. De andra måste förstå hur viktigt detta är, inte bara för er som grupp utan för dig personligen, och speciellt Botten och Charmant -måste- lära sig att samarbeta! Kanske om du ger dem roller som tvingar dem att bete sig bejakande mot varandra? De har ju bägge två en kärlek för konsten trots sina stora egon och vill nog likväl som du att det ska bli en bra föreställning, om inte annat så för att slippa bestraffning om uppträdandet är dåligt.

Off-kommentar: Qvitten kan spelas av både äldre och yngre, dock såpass gammal att han ska ha hunnit ta ingenjörsexamen. Kan spelas av både män och kvinnor såklart.

Snugg
Snugg (Blåsbälgsflickare)
Spelare: Kalle Burbeck
Inspirationsord: Hjälpa andra, konflikträdsla, glädje
Citat: ”Have you the lion’s part written? Pray you, if it be, give it me, for I am slow of study.”

Karaktär: Du känner att du vet hur världen funkar nu efter alla år som du arbetat i den. Du har kommit på att om alla bara är snälla mot varandra borde det mesta lösa sig och du kan blir lite ledsen och besviken på dem som inte insett detta. Du förlåter dem såklart direkt för de inser det nog snart om du bara är snäll mot dem och visar hur man gör. Det finns dem som kallar dig trög men det är för att de själva är olyckliga och hellre sårar andra än tänker efter själva. Du skulle göra vad som helst för dina vänner och tycker om att vara med kugghjulen, inte så mycket för själva skådespeleriet som för att umgås med människor du tycker om och respekterar. Dessutom känner du att du har ett ansvar för Flöjt som än så länge bara är gesäll och borde lära sig att skynda långsamt.
Mål: Att dina vänner blir glada och slutar bråka. Det kommer att uppstå konflikter i gruppen, du vill medla i dem.

Off-kommentar: Denna karaktär, men inte nödvändigtvis rollspelaren, är åtminstone 35 år gammal.

Botten1Botten2

Botten (Vävare)
Spelare: Sofia Nordin
Inspirationsord: Snyggast, bäst, störst och vackrast, JAG, spelare, visionär
Citat: “Let me play the lion too!”

Karaktär: Du är såklart bäst i gruppen, de andra har tur att du tagit dig tid till detta när du säkert kunde ha fått plats på vilken scen som helst om du velat! Du kan spela alla roller i vilken pjäs som helst och berättar gärna varför du skulle vara så bra på att spela var och en av dessa roller. Du nöjer dig dock med huvudrollen som givetvis är din. Varför Charmant ens anstränger sig förstår du inte, han gör ju bara bort sig. Dock är det bra om han sätts på sin plats, du gillar inte hans uppsyn.
Du glömmer ofta andra eftersom du är så självcentrerad, men är i själ och hjärta beroende av dina kära vänner. Hur kan man vara bäst om ingen är där för att se och tycka det?

Mål: Att få huvudrollen i pjäsen och bli av med uppkomligen Charmant.

Off-kommentar: Kan, som i princip alla roller, spelas i bägge kön.

Charmant
Charmant (Turistguide på luftskepp)
Spelare: Karin Johansson
Inspirationsord: charmig, drivande, smickrande, socialt kompetent
Citat: ”Into the garden a serpent came.”

Karaktär:
Du vet vad du vill ha och hur du ska få det. Som turistguide och reseledare vet du hur du ska bete dig för att få folk att tycka om dig. Nu är du i staden för luftskeppens lågsäsong och behöver något annat att göra. Kugghjulen känns som okunniga lantisar men du vill ändå se till att de tycker bäst om dig, då kan du få huvudrollen i deras pjäs och vinna dig ett namn hos hertigen. Det är alltså viktigt att verka omhändertagande och omtänksam, riktigt sympatisk, så att du kan få bort den där klunsen Botten som inte ens har vett att dölja sitt bekräftelsebehov.

Mål: Att få huvudrollen i pjäsen och utkonkurrera Botten om gruppens sociala centrum

Off-kommentar: Kan, som de flesta roller, spelas av både tjejer och killar.

Snut
Snut (Kittelflickare)
Spelare: Magnus Åberg
Inspirationsord: Passion för teatern, vilja, initiativ, dåligt självförtroende, kvicktänkt, praktiker
Citat: “Doth the moon shine that night we play our play?”

Karaktär:
Du visste inte alls att du tyckte om teatern förrän dina vänner drog med dig i sitt nya fritidsprojekt. Nu är du fascinerad av detta forum där en person kan bli vad eller vem som helst, där en bit golv kan bli en scen, där en textrad kan få folk att gråta eller skratta. Du älskar det! Du känner att din värld som förr var i svartvitt nu har förvandlats till regnbågens alla färger. Dock insåg du också rätt snart att detta med att tala inför folk inte var din grej. En grupp på mer än tre människor som tittar på dig medan du ska utföra något ger dig handsvett och domnande ben och armar. Dock försöker du överkomma denna scenskräck, du vill så gärna vara med och utföra magin som teater är för dig. Men är du bra nog? De andra säger det, men de kanske bara vill vara snälla?

Mål: Att få stå på scen! Men också att få slippa stå på scen!

Off-kommentar: Kan, som de flesta roller, spelas av både tjejer och killar.

Magerman
Magerman (Skräddare)
Spelare: Irene Christensson
Inspirationsord: balans, social överlevnad
Citat: “Åh nej, nej! Jag har alltid hållit med dig!”

Karaktär:
Det där med att ta ställning och stå på sig i en konflikt är ingenting för dig. Om man alltid håller med den man för stunden talar med blir ens tillvaro så mycket bekvämare. En vit lögn eller två kan ju inte heller skada för att få allt att stämma, så länge du inte blir påkommen.
Du är bra på att smickra in dig utan att det låter som att du smickrar. Den du talar med känner i alla fall alltid att just denne står högt i din gunst just då och går alltid från ert samtal med en känsla av att denne är väldigt, väldigt bra på något. Du är inte en elak person, du har bara kommit på att detta är det bästa sättet att överleva i världen på. Om du berättar för just den kunden hur bra just det plagget passar denne kommer den ju köpa det. Vad spelar det för roll att du sagt exakt samma sak till tio andra samma dag?

Mål: Att hamna på den vinnande sidan i gruppens konflikter, helst utan att ha förargat någon. Då måste det också finnas en vinnande sida, vilket betyder att en konflikt eller två kan behövas…

Off-kommentar: Kan, som de flesta roller, spelas av både tjejer och killar. Det är viktigt att Magerman skapar konflikter, inte medlar i dem.

Brutus
Brutus (Monterare av motorer)
Spelare: Daniel Armyr
Inspirationsord: Hårt yttre, tystlåten, mjukt glittrande inre som vill ut! (Se även: http://www.youtube.com/watch?v=-NJ5g58yiAQ)
Citat: “You feeling lucky, punk?” “You talkin’ to me? I can’t see anyone else here, so you must be talking to me.”

Du har ett dåligt rykte, som du är stolt över. Folk i fabriken respekterar ditt personliga utrymme och är lite smårädda för dig. Liksom din mor är du en person som aldrig tagit skit av någon, och inte är rädd att visa det på krogen med dina nävar. Du har spenderat några nätter i arresten.
För några år sen fick du åka med på ett luftskepp för att hjälpa till med den nya motorn, och då hände två saker. Dels stötte turistguiden Charmant som var allmänt dryg och det slutade med att han fick en käftsmäll. Dels så hamnade du ensam i London med en sorts betald semester i två månader pga. diverse logistikstrul kring motorn – du tog tillfället i akt att göra det som du alltid drömt om, men aldrig vågat er känna. Under ett falskt namn spenderade du nästan alla dina pengar på att gå på en teaterkurs! Du har aldrig varit så lycklig. Ändå sen du var ett litet barn har du drömt om att bli skådspelare – helt i komedier. Du läste pjäser under täcket i smyg. Men det var ju ingenting som gick i din hårdföra familj.

Mål: Att få stå på scen, spela ut massa känslor, samtidigt som folk inte förlorar respekt för dig.
Off-kommentar: Brutus får inte utmana Botten eller Charmant om gruppens nav, eller Qvitten om ledarrollen.

Narcisso
Narcisso (montör av motorer)
Spelare: Moa Molitor
Inspirationsord: Narcissistisk, Poet, Envis
Citat: “The poet’s eye, in fine frenzy rolling, Doth glance from heaven to earth, from earth to heaven; And as imagination bodies forth
The forms of things unknown, the poet’s pen Turns them to shapes and gives to airy nothing”

Karaktär: Under dagarna arbetar du som montör av motorer, bland olja och ångmaskiner. Men ditt sanna jag kommer ut efter arbetet, när du skriver dina poem och drömmer om dagen då världen kommer att upptäcka dig (den kommer bli så mycket bättre då!). Du vet att dina poem är de bästa som någonsin skrivits, och att om folk (även obildat folk) får höra dem när de verkligen, verkligen lyssnar, då kommer de att Förstå.
Du respekterar skådespelarna i gruppen, absolut, det är ju också en nobelt kall. Men det är ju uppenbart att pjäsen skulle bli så mycket bättre med en tio, elva dikter till insprängda.
Du är lite för självfokuserad för att riktigt vara medveten om gruppstatusspelet (IN-lajv alltså, OFF-lajv får du gärna trycka på andras knappar) och kan vara rätt taktlös. Men om du förstår att du trampar någon på tårna brukar du bli skuldmedveten – dina vänner i Kugghjulen är ju också kämpande artister, och ni har det ju inte lätt: ni måste hålla ihop och hjälpa varandra.

Mål: Att få in dina egna dikter i pjäsen. Istället för dialog? Som mellanspel?
Off-kommentar: Känn av hur jobbig Narcisso kan vara i varje givet tillfälle, så att hen inte fullständigt stoppar eventuella framsteg med pjäsens repetition.

Musikanten Musikanten
Ton/”Musikanten”
Spelare: Olle Carnevale
Inspirationsord: kluvenhet, lockelse, trygghet, röst
Citat: “Come now; what masques, what dances shall we have, to wear away this long age of three hours?”

Musikanten arbetar långa dagar på fabriksgolvet som svetsare av luftskeppskrov. Arbetet är mer än slitigt, det känns som det sakta suger livet ur henom. Hen har flyttat mycket, mellan olika Europeiska Stadsstater och företag – brutit upp för att hitta nya jobb. Något måste förändras, har hen bestämt sig för. Kanske om han hittade en annan att dela hyran med, kunde han ta färre av de tunga skiften – och ha någon att komma hem till på kvällen. Hen har tänkt flera månader nu att denna någon skulle kunna vara “Dansaren”, som också jobbar på fabriken med att sy luftskepps- och luftballonger. Så vacker, så uttrycksfull! De har närmat sig varandra mer och mer: en pirande känsla av lycka.
Men den sista månaden har något annat trängt på Musikantens tankar och nattliga drömmar. Hen hör en sång i sitt inre, som följer henom vart han än går. Den tycks komma från den vildvuxna skogen, från myrar och mossar och dansande dimstråk. Det finns någon där som kallar på henom, och som viskar ett löfte om ett liv helt utan slit, bara fyllt av sång och musik…
Musikanten gick med i Kugghjulen för att han fann amatörmässingsorkestern alldeles för stel och okreativ. Han står för trumm-akompanjemang och försöker få Qvitten att inkludera mer sång. En ton säger mer än tusen ord, trots allt.

Mål: Att få in sång och musik i pjäsen, och bestämma sig om henom vill välja den konkreta, världsliga relationen med Dansaren, eller det eteriska lockropet från Skogen och Aoide (en älva i Oberons hov).

Narcisso
Miriam (Dansare)
Spelare: Katarina Leite
Inspirationsord: skapande, rytm, rörelse
Citat: “When you do dance, I wish you a wave o’ th’ sea, that you might ever do nothing but that.”
Hen arbetar med att sy luftskepps- och luftballongs-ballonger hela dagarna, något som hen är rätt duktig på. Men det är ett jobb som kväver hens sinne! Hen vill ju röra på sig, dansa, använda hela sin kropp och inte bara de värkande händerna och den värkande vänsterfoten (det är ju den som trycker på symaskinspedalen upp och ned och upp och ned och upp och…). Hen försöker gå ut och dansa, men efter fulla skift i fabriken är det inte alltid man orkar. Kugghjulen har blivit ett kreativt andningshål för Dansaren – hen har äntligen hittat folk som accepterar henom, som tillåter och välkomnar nya, roliga danser – och inte bara de tråkiga klassiska pardanserna! Dessutom har Dansaren hittat Musikanten där! Musikanten som med sin trumma och sång och varma, välkomnande ögon får henom att känna sig som en tonåring igen! Dansaren hade till och med tänkt föreslå att de går vidare i sin relation – flyttar in tillsammans, få någon att komma hem till på kvällarna och dela vardagens vedermödor och glädjeämnen! Men de sista veckorna har förvissningen om att den här nya relationen var Rätt fått sig en törn. Ibland är Musikanten som vanligt, men ibland blir hen avlägsen, ouppmärksam och disträ! Vad är det som har hänt?

Mål: Att få in _dans_ på något sätt i pjäsen, och att ta reda på en gång för alla vad det är som är fel med Musikanten (Ton).

Ganymedes
Aliena/Ganymedes
Spelare: Helene Norstedt
Citat: “Stir up the Athenian youth to merriments! Awake the pert and nimble spirit of mirth! Turn melancholy forth to funerals!”
Aliena skriver under pseudonymen Ganymedes för kultur och skvallertidningen Pyramus. Pyramus var tidigare en ansedd kulturtidskrift men har på senare år mer och mer blivit en skvallertidning men läses i smyg av det stora flertalet invånare i staden. Alla vill läsa om vad aristokratin sysslar med och nu är det stora ämnet naturligtvis det kommande bröllopet mellan hertigen och hans amazon.
Ett scoop är vad Ganymedes behöver just nu. Tänk om hon kunde få reda på något om grälet mellan Helena och hennes far och hertigen, som hela staden pratar om! Pyramus vill förnya sig och gör sig av med gamla rävar till förmån för nya, unga talanger utan skrupler. Samtidigt är man beroende av Hertigens goda vilja. Den seniora medarbetaren Ganymedes (i andras ögon knappast lastgammal) balanserar på linjen men har hittills lyckats hålla sig kvar på tidningen tack vare sin förmåga att hitta vinklingar som avslöjar utan att förarga Hertigen, men ett felsteg och hon är historia.
Nu har hon fått ett tips angående teatersällskapets genrep inför morgondagens föreställning på hertigens bröllop. Hon har precis hakat på ensemblen när den begav sig ut i skogen. Vissa medlemmar är överförtjusta att ha en reporter nära! Andra mer skeptiska…
Mål: Scoop!
Off-kommentar: Se till att inte försätta Älskarna i en situation då de känner att de måste fly skogen omedelbums.

Ganymedes
Gesicht
Spelare: Siri Arvidsson
Citat: “Come now; what masques, what dances shall we have?”
Gesicht jobbar som målare, men hennes stora fritidsintresse har alltid varit masker, och tillsammans med sin make drev hon en liten helgöppen maskaffär.
För två år sedan omkom makarna Gesichts yngsta barn i en tragisk olycka, och efter det har allt förändrats. Hon blev fåordigare, avdomnad – men har aldrig setts sörja utåt. Hennes förtvivlade man anklagar henne för att vara likgiltig. Hennes arbete i fabriken med att leda arbetet med att måla luftskeppsskrov går på autopilot.
Det enda som får henne att leva upp, skratta och skapa är när hon pratar om, skapar och provar, sina masker. De blir ett en sköld mot omvärlden. Hon blir som en annan person. Repeteringstillfällena med Kugghjulen är det enda hon faktiskt ser fram emot i sin vardag.

För ett tag sedan, när hon var ute i skogsbrynet för att samla svarta fjädrar till en mask i skymningen efter jobbet så ramlade hon nästan över en gestalt. Hon minns att den hette Mortitius, men inte hur den såg ut. Hon minns att de pratade länge, länge, men inte om vad. Hon minns att hon vaknade upp i skogsbrynet dagen efter, och kände torkade tårar i sitt ansikte och en liten, liten lättnad i sitt bröst. Hon tänker att om hon kan hitta Mortitius igen, kanske hon kan undvika att kvävas över likgiltigheten som sakta tar över hennes sinne, närhelst hon inte jobbar med masker.

Mål: Förse spelarna med precis RÄTT mask för rollen de ska ha. Hitta Mortitius (Dödshäxan).

Krake

Krake
Spelare: Stefan Björk
Citat: “His speech was like a tangled chain; nothing impaired, but all disordered.”
Krake är vaktmästare på Luftskeppsfabriken – en i ensemblens ögon fantastiskt viktig position. Det innebär nämligen att han har nycklar till alla förråden och kan bistå med färgslattar, överblivna dukbitar, spillvirke och annat som varje produktion behöver! Krake själv vill så gärna vara en skådespelare och få synas och få respekt. Han lider dock av en svår stamning när han står på scen, och det är Qvittens och de andras mardröm att han faktiskt skulle ha en talande roll! De försöker på olika undvikande och snälla sätt hitta andra saker till honom att göra: “det finns ingen som spelar träd lika bra som du”.
Mål: På något sätt (med älvahjälp?) bli av med de andra skådespelarna (bara under en dag eller så, förstås: de är ju hans vänner…), så att han äntligen kan få en talroll! Han vet ju att han kan.

Gemini
Castor och Pollux
Spelare: Sofia Larsson och Anna Sofia Danielsson
Citat:
…So we grew together
Like to a double cherry, seeming parted,
But yet an union in partition,
Two lovely berries moulded on one stem…

Pollux och Castor har alltid gjort allt tillsammans, så länge de kommer ihåg. Den enes passion och nyfikenhet på världen och nya upplevelser speglar sig i den andra. När de var unga rymde de iväg och arbetade som däcksmatroser på ett luftskepp och for över hela Europa. Men sinom tid bleknade fascinationen, och en hunger för något nytt kom. När de insåg att de ville bli skådespelare trodde de att de äntligen hittat sina livsöden, den ultimata upplevelsen – en möjlighet att få känna alla känslor, vara vem man ville, dyka ner i sinnen och tankar och lustar så otroligt främmande, och skrämmande bekanta. Men även det finaste järn rostar, och nyligen insåg de att passionen inte längre fanns där, i skådespelaryrket. Magra löner, statuskamper mellan spelare, bråk och misunnsamhet – och samma roller, samma pjäser (de som folk faktiskt betalade för att se) om och om igen. Var fanns spontaniteten? Var fanns passionen?
Pollux visste svaret – i en dröm såg hen en vacker varelse sväva över henoms säng. ”Mitt namn är Cirene” viskade den ”och jag ska ge dig en gåva”. Varelsen placerade en kyss på Pollux panna som genast förde med sig visioner om gycklande akrobater och Pollux insåg att där, i det unika, korta mötet mellan förundran och komedi och fascination, mellan artisten och publiken, där fanns svaret på livets stora gåtor. När Pollux vaknade hade hen febriga ögon och berättade maniskt för Castor om deras nya liv.
Castor dolde, kanske för första gången, sina tankar från Pollux och visade upp en medhållande fasad. Sanningen var att Castor var orolig, för Pollux humörsvängningar som gått från sådan nedstämdhet till mani – en del av Castor undrar om det var en ond demon som eldade på Pollux senaste galna idé, det finns något skrämmande över henoms passionerade, febriga blick. Men också för deras framtid. Livet på resande fot började ta ut sin rätt, och Castor börjar vara så trött, så trött på att vara småhungrig, utsliten och osäker inför framtiden. Tänk att bara på på en enda plats. Tänk att ha ett yrke som man lämnar bakom sig när arbetsdagen är slut. Tänk att ha en familj…
När deras resande skådespelartrupp kom till Pollux och Castors födelsestad, Stadsstaten, bestämde de sig sonika för att ignorera sitt tvååriga kontrakt och rymma. De höll sig gömda tills teatertruppen begav sig iväg, och färgade håret för att undgå efterforskningar. Castor övertygade Pollux om att de skulle ta jobb som snickarassistenter till snickarmästarna som arbetade på luftskeppens inredning – efter alla år så kan de det grundläggande i att bygga ihop saker med brädor och spik. För Castor så är det här början på ett nytt liv – henom måste bara hitta rätt tillfälle att få Pollux att förstå att det kanske är dags att söka en lugnare slags passion. Stolthet över ett praktiskt yrke, familj och en bestående vänkrets. För Pollux är snickarjobbet bara en temporär inkomstkälla, så att de kan träna upp sig och bli världens mest framstående gycklare och gatuartister!
Ett orosmoment som har dykt upp i vardagen är Brutus, en fabriksarbetare med lite läskigt rykte, tillika nytillskott i teatergruppen. Han känner igen tvillingarna – för några år sedan var han i London och gick en teaterkurs på samma teater som deras trupp satte upp en pjäs. Han var en helt annan person då, lite drömmande och med rätt stor skådespelarpotential. Pollux och Castor är oroliga att han ska ange dem till polisen (de är eftersökta för kontraktsbrott, med rätt ordentliga straffavgifter enligt kontrakten) men han ger dem mest mörka blickar och har inte med en min antytt att han känner igen dem. De måste ta reda på hur landet ligger. De har inte berättat för någon att de faktiskt har en bakgrund som skådespelare.

Off-kommentar: Intrigen med Brutus kan få falla platt om det inte finns tid för mer, det är upp till alla spelarna att avgöra om man vill göra något med den. Ni kan göra lite slap-stick humor genom att försäga er och visa att ni faktiskt kan det här med skådespeleri (läs på delar pjäsen utantill innan, exempelvis och säg lite repliker utan att ens tänka på det, bara för att sen försöka bortförklara det).

********************************************************************

Förslag på fler karaktärer
Innan du skriver en egen karaktär, fundera på hur den påverkar dynamiken i gruppen.
Vi är tacksamma för alla rollförslag! Musikanter (bra eller dåliga), kostymerare, dansare, en riktig skådespelare som fullständigt tappat självförtroendet, En passionerad amatörskådis med hemsk stamning som hen försöker överkomma…